lördag 1 mars 2008

Hobbyknarkare, i helvete heller....

Under gårdagen utsattes jag för reprisen av Debatt. Återigen en diskussion om den nu redan gamla listan där drogers farlighet jämförs. Iofs berömvärt att det tas upp och lite verklighet förs in i debatten.....men....i panelen satt människor som i olika grad talade om "hobbymissbruk" och "partyknarkare", jag kände mig till slut så förbannad att jag hade kunnat skicka kaffekoppen in i tv:n med full kraft. Jag är drogliberal, jag är användare, -javisst, men INGEN, och jag menar INGEN kan säga att jag är missbrukare i någon form. Mitt bruk har aldrig skadat någon annan. Jag har under mitt liv såhär långt fostrat två underbara ungar som numera är vuxna, självgående individer med en god bild av sig själva och sin omgivning, den tredje är nu sju år och har inte haft en dålig dag såhär långt. Jag har jobbat hårt med min familjs bästa för ögonen, så jävla hårt att jag idag är föremål för utredning hos vår, i bästa fall undermåliga, sjukvård. I de stunder då jag har sökt rekreation har jag inte nyttjat alkohol i samma utsträckning som min omgivning, utan sökt mig till droger som har passat mig bättre för rekreativt bruk. Jag har helt enkelt inte tid eller lust att må dåligt en vecka efter en fylla! Detta gör mig alltså i gemene mans ögon till "Partyknarkare" eller "hobbymissbrukare"......fyfan! Är alla ni intoleranta svensson-helgon, med era fylleresor på krogen och medvetslösa storhelger, bekväma med att benämnas "hobbyalkisar"? Skulle ni acceptera att helt lätt avfärdas som party-a-lagare? Godtar ni att ert val av rekreationsdrog automatiskt gör att ni placeras i ett fack som ger omgivningen rätt att pissa på er från höga höjder? Skulle inte tro det gott folk....
Försök att se er omgivning istället för de invanda generaliseringar som idag skadar tusentals. Försök att se människor istället för förnedrande och skitiga beteckningar för det ni själva inte har vare sig koppling till eller upplevelse av. Jag tror iaf att världen kanske skulle bli lite bättre av det.