När 1984 är instruktionsboken

Jag ger fullständigt fan i hur farliga droger är.
Dumhet och dogmer är långt farligare.
Vi betalar våra surt förvärvade skattepengar till människor som tror att ett drogfritt samhälle är en möjlig verklighet.
Eller tror de ens själva på det?
Kan det vara så att de själva ser att de genom sin Anslinger/Bejerot-inspirerade politik har målat in sig i ett hörn och är rädda för att förlora ansiktet?

Jag är övertygad om att så är fallet.
Ingen vuxen eller bildad människa kan väl på fullaste allvar tro att det går att helt radera ut något som t.o.m. finns tillgång till på fängelser.
Kontrollerade miljöer med full övervakning och kroppskontroller, och ändå finns det tillgång till droger, mindre lättillgängligt än utanför staketet, men de finns där.
Hur kan någon tro att det på fullaste allvar är möjligt att få bort droger helt i samhället när de finns i de mest kontrollerade miljöerna på jorden?

Är det rentav en plan att göra samhället lika kontrollerat?

Vi är på god väg:
- Polisen kan efter ett anonymt tips ta sig in i din bostad utan order om husrannsakan.(Om skälig misstanke föreligger, d.v.s. polisens egna subjektiva bedömning)
-Innehållet i din egen kropp kan ge dig böter eller 6 månader fängelse.
-Kriget mot brukare har gått så långt att "människa" helt har ersatts av "missbrukare" även vid förstagångsanvändning av illegala droger.

Verklighet och respekt för individen försvinner i ett hav av antidrogpropaganda, de som skulle behöva hjälp kriminaliseras och hamnar i fängelse istället.
När omvärlden använder sig av verkligheten som mall och introducerar program för harm reduction och medicinsk cannabis, skriver svenska läkare ut recept på lugnande mediciner, benzo och morfinpreparat i rekordtakt.

Som sagt:
Jag ger fullständigt fan i hur farliga droger är.